Blodförgiftning

Hej kids!

Sorry för dåligt med uppdateringar men jag har faktiskt en blodigt förgiftad ursäkt. Under min Kroatienresa så råkade jag placera en av min små fossingar på lite glassplitter. Såret, som ungefär var lika stort som absolut ingenting, bekom mig inte nämnvärt. Tvättade rent skiten och fortsatte sedan med mina aktiviteter. Det skulle jag dock inte ha gjort. För dryga dygnet senare låg jag däckad i +40 grader och en härligt brännande smärta i foten. Detta eskalerade och efter den omgående flygturen hem stekte jag runt med en vänster vad som luktade troll och såg ut som en stucken särimner. Raka vägen upp till Karolinska där det inte helt oväntade beskedet kom att det rörde sig om lite härlig blodförgiftning. Sedan har allt handlat om prover, intravenöst, olika sorters antibiotika, akuthäng och allmän överlevnad. Toppade på dryga 40 grader och börjar bli ganska mör i kroppen efter 4 dygn av extrem feber och otrevlig smärta. Och utan att ens ta till överord så kan jag meddela att detta är det absolut värsta jag varit med om (och då har jag ändå varit på IKEA en lönesöndag). Dessutom får jag nog vänta ytterligare 5-10 dagar innan den där helvetesbakterien lämnar mitt blodomlopp (den är identifierad och idag har jag fått aggresivare antibiotika för att bli av med skiten). Och jag lovar att om någon någonsin visar mig en sådan bakterie i ett mikroskop på ett laboratorium så kommer jag att ge den på käften. Punkt.

Finns det dock ingenting gott i denna antisolskenshistoria? Såklart det gör. Har säkert haft att göra med ett femtontal läkare och sjuksköterskor på Karolinska och alla är så extremt duktiga och professionella. Dessutom är de riktigt trevliga och inte en enda klagade på odören från mina fötter när jag kom utan strumpor i mina sneakers och dessutom direkt från flygplatsen. Stort. Sak nummer två, alla mina fantastiska vänner som hört av sig, brytt sig, kommit hem till mig och lämnat saker vid sängen då jag inte kunnat röra mig. Vad skulle jag göra utan er? Uppskattar det så otroligt mycket och jag kommer aldrig att glömma det.

Nu ska jag mysa loss med lite antibiotika och att blunda för att få tiden att passera. Skriver igen så fort jag fått tillbaka lite krafter.

Pussilago

A-Fo