icon
icon

Michaela Forni

Övrigt | Publicerad 11 april 2012 14.29

Strävan

Läste en välskriven och intressant krönika av duktiga Michaela Forni. I den behandlar hon den osunda, samt ständiga, strävan efter perfektion (läs den här). Nu skriver hon, i egenskap av tjej, ur en tjejs perspektiv men jag tror att det är lika vanligt förekommande bland killar. Och då särskilt i storstäder där pressen kan upplevas som större. Jag har själv pressat mig ganska hårt genom åren och hade länge en ständigt närvarande känsla av att inte räcka till samt en rädsla för att missa något (och då tom när jag stått i stormens öga). Och även om jag med självinsikten som vän aldrig haft ren perfektion i kikarsiktet så har det funnit stunder då jag velat smälta in/jagat bekräftelse. Med åren har dock detta behov sakteliga suddats ut och jag har istället fokuserat på att göra det jag vill göra, vara den jag vill vara och att trivas med att vara den jag är. Därmed inte sagt att jag är nöjd. Jag är jag en rastlös person som för en ständig tävlan med mig själv. Och paradoxalt nog så mår jag som bäst när jag mår lite dåligt. Jag triggas av att ha mål att eftersträva och det får mig att vässa mina sinnen/känna mig tusjur. Samtidigt ligger det i sakens natur att jag då försätter mig i en situation där jag upplever prestationsångest. Men det är i detta självplågeri jag finner mitt lugn och det är antagligen därför jag envisas med att försöka ta ner månen. Sedan infinner sig givetvis en enorm tillfredsställelse de gånger jag korsar målsnöret och slickar i mig segerns sötma. Men det är bara för stunden, för sedan vill jag ha ett nytt mål att fokusera på. Det blir lite som att försöka rita av sin skugga. Det blir aldrig riktigt klart då armen envisas att röra på sig.... »

Annons